Om MOD

Jag var strax över trettio år när jag för första gången lärde mig om narcissism och psykisk misshandel. Jag hade då i nästan två decennier kämpat för att nå någon sorts klarhet över mig själv, min omgivning och för att förstå vad det var som egentligen pågick. Varför jag mådde så dåligt - trots att allt utanpå verkade så bra.

Efter min upptäckt slungades jag in i det ena mer brutala uppvaknandet efter det andra. Jag började till sist se att samma sorts våld som jag utsatts för, ju genomsyrar hela den patriarkala, imperialistiska och kapitalistiska strukturen. Jag blev med det inte längre bara ett offer och en utsatt. Jag blev även en förövare. Insikten om det senare fullständigt raserade bilden jag hade av mig själv och efter det är inget sig längre likt. Jag har tvingats ompröva allt. Allt jag en gång trodde mig veta, både om mig själv och min omvärld. Jag har avslutat relationer som jag en gång trodde var för livet och faktiskt helt byggt upp mig själv på nytt.

Historia är ju som bekant inget vi skriver själva - utan något som vi upplever och (förhoppningsvis) lär oss av. Och är det något jag lärt mig och önskar dela med mig av så är det just detta; Narcissism och narcissistisk misshandel är inte något som bara råkar drabba oss. Det sprids från en generation till nästa. Genom strukturer, kulturer och normer. Vi till och med uppmuntrar det. Samtidigt föds ju ingen till att skada vare sig sig själv eller andra. Genom upplysning/medvetandegörande är jag övertygad om att vi kan lära om och göra bättre - inte bara för oss själva och varandra, utan också för kommande generationer.

Samhällsförändring är möjlig för de som vill och har mod. Ett steg i taget, inifrån och ut.